Åre Sessions, Husky Podcast, Adventure Stories och stuglife

Uppdaterat: jul 15




M A G I S K T !!! Malin tog med sig 3 vänner och kom upp till Åre förra torsdagen för vårt gig på Åre Sessions. I två dagar stod vi på Olympiaplatån och serverade vegansk äppelpaj med Oatly's supergoda vaniljsås, i två dagar har vi gått på spelningar och dansat tills byn blev tyst, i två dagar har vi promotat vår Adventure Stories utan att egentligen promota det, i två dagar har vi upplevt Åre så som vi önskade det vore oftare året om. En sak man inte får så ofta när man bor i Åre är livekonserter, ett hav av människor, att dansa till musik man gillar och socialisera med vänner, människor man inte träffat på år och nya bekantskaper och att få lite puls då och då. Tystnaden i fjällen är både magisk och viktig den med, och hur bra är det inte att mixa de tomma fjället med lite festival?!

Förutom att jag (Kajsa) jobbar på att lära mig känna mig meningsfull när jag pratar om mig själv och det jag gör, det jag vet och det jag gjort (allt är inte självklart för andra men det känns lätt så när det är ens egen vardag man pratar om, ungefär som att någon skulle berätta för mig vilken säng de har, så känner jag om vilken tältplats jag väljer), så började morgonen med att spela in ett breakfast talk i poddform för Husky Podcast med Magnus Ormestad, Kajsa Larsson och Kristoffer Turdell. Det känns ju lite lustigt att sitta i samma eter som en stor världsfriåkare, en stor skidinfluencer och säga "eeeh jag sover mycket i tält". När man missar säga att man var första kvinnan i världen att skejta 140 mil runt Island med tält på ryggen, att jag guidat på Kilimanjaro flera gånger, att jag är kollega till Sveriges största äventyrare, att jag sov 200 nätter i tält förra året, att jag har vunnit MVP's och att jag nått min drömkombo av äventyr + civilingenjör i ux design istället för att fortsätta ha 7 jobb vid sidan av för att få livets ekonomi och drivkrafter att fungera. Men jag är inte sån bara, jag definierar inte mig själv och mina drivkrafter/passioner med jämförelse eller status. Malin försöker ofta få mig att "skryta"mer när vi är ute på våra äventyr med gäster, och jag fortsätter glömma eftersom den livsstilen är så självklar för mig. För mig är det något jag måste påminna mig själv om, att sova i 200 nätter på ett år är inte normalt. Men jag lär mig prata mer om det!

Hur som helst: TACK Åre Sessions, du är magisk! Legdays nådde nya nivåer när vi pendlade tillbaks hem från jobbet i slasket på en snowboard med en packad 90L-ryggsäck, en tung IKEA-påse i handen och Sorel-skor istället för boots. Tack för att vi fick vara del av festivalen och för att ni älskade vår veganska äpplepaj, tack för att ni lyssnade på mitt breakfasttalk och tack för all episk musik och dans! (Fler bilder från festivalen här) När eventet var över tog vi några återhämtningsdagar ute på fjället, vi gick ut på skidor för att rensa våra huvuden och andas frisk luft, ta ett isvaksbad och basta och bo utan elektricitet för en natt. Stugliv är alltid en bra idé för allt tar en evighet - laga mat, få värme, kissa... - hjärnan blir helt resettad och närvarande och du når det ultimata stadiet av avkoppling eftersom du inte har tid att tänka på något annat än det du gör just där och då och alla tankar och "problem" försvinner för en stund. För om du inte hugger ved, gör eld, gör hål i isen, håller bastun varm, lagar mat med enkla verktyg och tar på dig alla lager innan du ska ut och gräva din väg till toaletten, så kommer du antagligen dö, bli sjuk eller kissa på dig. Och när allt det är klart så är det dags att sova. En sån natt ute är en superbra grej att ta lite då och då och den känslan är verkligen lockande att bevara och göra oftare, så vi frågade oss själva:


"Skulle du stanna här i 6 månader om du kunde, eller skulle du behöva få betalt? Ingen elektricitet, inget vatten, inga vänner - bara simplicitet?" För mig är svaret enkelt. Jag har bott så i en månad när jag jobbade med huskies uppe i Camp Tamok i Lyngen (nordnorge), och det är ett spännande äventyr i en månad men just nu är jag i en fas i livet då jag älskar att jobba, träffa folk, prova massa olika saker och bygga upp företaget bl.a. Men då jag älskar det som sker i tystnad och tomhet så är det inte omöjligt att det blir ett äventyr i framtiden - vem vet?


Vad skulle du svarat?





9 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
  • Facebook
  • Instagram